- Disse 5 utfordringene står nordiske skoleledere overfor
loader
Skolelederforbundet – vi løfter landets viktigste ledere

- Disse 5 utfordringene står nordiske skoleledere overfor

En gång om året träffas ledande representanter för skolledare i de nordiska länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för diskussioner om skola och utbildning samt de möjligheter och utmaningar som ligger i skolledarrollen, nu och i framtiden. 

Vi finner att många utmaningar är gemensamma och vill därför skicka detta brev till våra respektive Utbildningsministrar samt till Nordiska Ministerrådet. 

Inledning

Mycket förenar de nordiska grannländerna, även om det också finns vissa skillnader i utvecklingen mellan de respektive länderna. Skolledarnas roll och uppdrag skiljer sig i viss utsträckning också åt, men gemensamt är det starka fokuset på en verksamhet med hög kvalitet, såväl vad gäller kunskapsresultat som elevers och personalens trivsel och arbetsglädje. 

Skolledarorganisationerna i de nordiska länderna vittnar alla om en stark vilja från politiker att öka ambitionsnivån inom utbildningsområdet. Samtidigt blir det allt tydligare att det finns en växande diskrepans mellan politikers ökande ambitioner och de förutsättningar skolledare har att leva upp till de höjda kraven. 

Skolledarorganisationerna står också enade bakom kraven på att skolledares arbetsvillkor behöver vara tillräckligt attraktiva för att behålla och locka skickliga ledare till uppdragen. Löner och andra arbetsvillkor behöver kunna konkurrera med vad man kan få inom andra sektorer på arbetsmarknaden. Den faktiska skillnaden mellan skolledares och medarbetares uppdrag och ansvar måste också avspeglas i lönen. 

Utöver dessa generella frågor har skolledarorganisationerna identifierat fem centrala frågor som vi ser behöver adresseras av politiker i våra länder.

1.     Brister i kompetensförsörjningen inom utbildningsområdet. 

Vi ser en ökande brist på behörig och utbildad personal inom ett flertal av skolans specialistprofessioner. Detta är ett växande problem i flertalet av de nordiska länderna, med undantag av Finland där läraryrket är fortsatt mycket attraktivt. Lärarutbildningarna upplevs inte som tillräckligt attraktiva utbildningsvägar för studenter med höga ambitioner och arbetsvillkoren inom skolan ifrågasätts av många. 

I takt med att luckorna i lärarleden blir fler och i ökande utsträckning täcks med mindre kompetent personal, stiger kraven på såväl de kvarvarande utbildade lärarna som på skolledarna. Det är viktigt att det finns gemensamma överenskommelser kring hur vi stöttar upp verksamheterna så att vi kan bryta den onda cirkeln. 

Det handlar om att skapa team med olika kompetenser kring såväl lärare som skolledare. Uppgifter som inte kräver lärarutbildning ska man kunna anställa annan personal för att utföra. Skolledare måste kunna avlastas uppgifter som inte primärt härrör från ledningen av den pedagogiska verksamheten. 

För att kunna genomföra ett sådant perspektivskifte krävs att skolledare backas upp politiskt. Det kommer troligen att fördyra verksamheterna eftersom man anställer personer att göra det som man tidigare pressat in i skolledares och lärares uppdrag. Men om vi inte är beredda att göra den förändringen riskerar lärarbristen att förvärras ytterligare framöver. 

2.     Skolans allt bredare uppdrag drar fokus från kärnuppdraget och försvårar för skolledare att kunna fokusera resurserna på att hjälpa eleverna nå kunskapsmålen. 

Våra samhällen blir alltmer komplexa och kräver en ökad nivå på medborgarkunskap av olika slag. Tidigare gällande överenskommelser kring vilket ansvar hem och familjer har gällande överförande av livskunskap i olika former ifrågasätts och förändras i takt med att våra nordiska samhällen blir mindre konformistiska. I ett läge där alla barn inte anses ha lika tillgång till familjeomsorg reses krav på att samhället ska kompensera för denna brist. I avsaknad av någon alternativ organisation som kan hantera denna ökande ambitionsnivå har lösningen kanske allt för ofta blivit skolan. 

Sammantaget har detta inneburit ett mycket brett och splittrat uppdrag för skolan. Det leder också till att skolan i många fall utses till syndabock när utvecklingen inte är den önskade. Som representanter för skolans ledare efterfrågar vi att våra politiska ledare har modet att tydligt våga sätta gränser för skolans ansvar. Och fundera kring vilka eventuellt nya organisationer som kan behövas för att komplettera skolan i det breddade samhälleliga uppdraget kring våra barn och unga. 

3.     Oroande ökningar av skillnader i likvärdigheten i utbildningarna. 

De nordiska ländernas skolsystem vilar alla tungt på grundläggande värden om en likvärdig utbildning för alla elever. Det ska inte spela roll var i landet du bor eller vilken bakgrund du har för dina möjligheter att nå målen för utbildningen. I flera av länderna ses tecken på en oroande utveckling mot minskad likvärdighet. De länder som har mer centralt styrda system för delar av sina utbildningsväsenden ser mindre tendenser till klyftor än de som valt att decentralisera mera. De utmaningar som finns gäller i störst utsträckning den obligatoriska skolan. 

Gemensamt för alla länder är dock att vår förväntan på likvärdighet bygger på att det finns en överenskommelse mellan alla inblandade om hur uppdraget ser ut, att det finns välutbildade lärare och skolledare som bär läroplansuppdraget samt att det finns tillräckligt med resurser för att stötta de elever som behöver extra stöd. 

Svårigheterna att rekrytera utbildade lärare är störst i de skolor som har tuffa utmaningar av andra skäl, t.ex. en högre andel föräldrar med kortare utbildningsbakgrund eller längre socioekonomisk standard. Skolan, vars uppgift egentligen är att överbrygga klyftor, tenderar nu i ökad utsträckning vara en institution som medverkar till att öka dem. 

Flertalet nordiska länder ser att utbildningssystemen utmanas av de stora flyktingströmmar som kom till Europa och Norden under främst 2015. En större grupp av dessa ungdomar kommer att behöva omfattande utbildningsinsatser under längre tid för att de ska kunna ha tillgång till de verktyg som krävs för att klara sig väl på arbetsmarknaden. 

4.     Alltför detaljerad styrning försvårar skolledarens uppdrag.

I flera av de nordiska länderna kan vi se att den politiska viljan att förbättra skolsystemen innebär att man lägger förändringsförslag på en mycket detaljerad nivå. Ambitionen är god men resultatet blir inte sällan att skolledarens möjligheter att styra sina resurser påverkas. Genom att fokus och resurser riktas mot delar istället för mot helheten försvåras skolledarens roll som garant för skolans övergripande kvalitetsuppdrag. 

Den mer ingripande och detaljerade styrningen leder i förlängningen till att såväl skolledaryrket som läraryrket tappar i attraktivitet och status. Det är nödvändigt att vi kan hitta en mellanväg där politiska ambitioner går att kombinera med behovet av stort lokalt inflytande för de professionella. 

Det är viktigt att framhålla att det inte handlar om att ge någon ”frisedel” till skolledare eller lärare att genomföra en undermålig verksamhet. Men med vetskapen om att det inte heller går att granska, kontrollera och lagföra fram en högkvalitativ verksamhet måste vi hitta en balans som i ökad utsträckning än vad som är fallet idag, bygger på positiva drivkrafter och de professionellas vilja att göra ett bra jobb. 

5.     Digitaliseringens möjligheter behöver komma alla till del

Digitaliseringen öppnar stora möjligheter på utbildningsområdet, framförallt i de delar som handlar om att förenkla lärares arbete med att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling. För elevernas del kan digitaliseringen ge fler alternativa möjligheter till kunskapsinhämtning när faktorer som tid och rum förlorar i betydelse. 

Lärares uppdrag kommer i stor utsträckning att vara detsamma, men deras verktyg har blivit fler. Genom att väva in digitala läromedel och arbetsformer i skolans lärmiljöer förbereder vi även eleverna bättre på den yrkesvardag många av dem kommer att möta. 

För att potentialen i digitaliseringen ska kunna förverkligas krävs att skolledares ges möjlighet att stötta sina lärare med att utveckla nya arbetsformer där de nya resurserna kommer till nytta. Det kan också finnas skolledare som själva behöver stöd i att utveckla sin digitala kompetens för att sen i sin tur kunna leda sin skolas utveckling.

 

Skólameistarafélag Íslands

Skolelederforbundet, Norge

Erhvervsskolelederne, Danmark

Skolelederforeningen, Danmark

Danske gymnasier

SURE FIRE, Finland